När måndagsångesten når en helt ny nivå...
När måndagsångesten når en helt ny nivå..
När klumpen bara blir större i halsen och gråten ligger där så nära till hands..
Kommer man ens kunna sova inatt?
Kommer man ens kunna ta sig upp imorgon och iväg till jobbet ?
Ja kanske men kommer paniken, stressen och ångesten ligga där hela dagen, och krypa i kroppen?
Just nu känns det så iallafall..
Borde vi vara hemma imorgon ?
Det är ju bara att skjuta fram problemet en dag...
I fredags fick jag ett så jobbigt samtal från skolan..
Jag lät kanske oberörd, men det var jag inte såklart.
Först gick jag tillbaka till mina kollegor och låtsades som ingenting.. Pratade inget men lyssnade på vad dom sa..
Men klumpen i halsen bara växte och tårarna låg där och tryckte..
Var tvungen att gå därifrån, någonstans där dom inte kunde höra mig..
Ringde till Erik och bröt ihop totalt.. Fick knappt luft, kunde knappt prata..
När vi la på var planen att lugna ner mig och gå tillbaka att jobba..
Men kroppen bara skakade och ögonen var helt röda, snyftningarna lugnade sig aldrig utom dom bara tog om..
Till sist var rasten slut och jag var tvungen att gå tillbaka igen.. Trots att dom skulle behöva se mig i det där skicket..
Slutade med att jag gick hem.. Skulle aldrig ha gått att jobba i det skicket..
Tack och lov var E i stan så vi åkte hans bil hem och min fick stå kvar..
Nu i helgen har vi fokuserat på kalas. ♡
Men imorgon måste vi fejsa problemet.. Men det kommer inte att gå på en dag..
Man vill vara stark men det är inte alltid så lätt..
Orkar inte gå in mer på vad som har hänt just nu men kanske kommer det senare.. Har tex inte ens berättat det för mina föräldrar som var här i helgen..
Orkar bara inte.
Men ville få ur mig lite bara..
Sov gott snuttisar så hörs vi mer snart igen ♡