Känslor

Undrar om man inte får ha känslor längre.. Man börjar nästan undra.. Jag är jag och det kommer jag alltid att vara. Lika som att du är du och kommer alltid att vara.
Varför kan du bara inte acceptera mina känslor? Eller försöka hjälpa mig..
Det hjälper mig inte att bli sur och hålla tyst.. Jag blir bara mer ledsen, sårad och sviken.. Och då kommer det bara att bli värre..
Det är inte så lätt att förstå sig på varann men kan man iaf inte iaf försöka? Just nu känns det som att det är bara jag som försöker men vi tycker säkert olika om det med...
Jag vill bara gråta varje dag. Så ska det väl inte vara?
Jag vill bara vara lycklig.. Och känna mig älskad.. Just nu känner jag mig mest till besvär..
Jag ska bara finnas där och vara glad, kåt och tacksam eller?
Jag vet att det är bådas fel och ansvar och jag bär ansvar för allt detta jag med. Men just nu känns det verkligen som att mina känslor bara blir undanskuffade.. Och vill jag prata om dom så avslutas det innan det blir klart eller så blir det inget av det alls..
Jag tror inte att du fattar hur mkt det egentligen sårar mig..
Ja jag är kanske lite väl känslig.. Det kan jag erkänna. Men nu är det så jag är.. Jag kan inte hjälpa det. Jag önskar oxå att jag inte var såhär..

Jag ville slippa denna psykiska stressen men nu blir den bara värre.. Jag fattar att livet är svårt men tror verkligen inte att det ska vara såhär jämt..

Nej just nu har jag bara lust att säga upp mig (egentligen inte), och flytta in i en 2a i Hedemora. Och bara bo där med min son och hund. Åka ut till mina föräldrar och min fina häst varje dag. Se till att du får träffa din son regelbundet (såklart)
Bara vara lite för mig själv ett tag.. Men det är ju inte bara att dra.
Mest av allt önskar jag mig just nu att få den där tjänsten på jobbet. Jag sliter arlset av mig för att dom ska se det! Samtidigt som jag undrar om det är värt det.. Är så jäkla krångligt just nu så jag blir tokig.. Tänker bara jobb,jobb,jobb hela tiden.. Och på att vi inte funkar ihop längre.. Det river sönder mig inombords så mkt att du kan nog inte ana.. Vi har växt ihop men samtidigt hör vi inte alls ihop..
Vad ska man göra? Kommer det någonsin att funka?? Önskar att någon berättade allt för en, men så enkelt är det ju inte..

Måste lösa det här.. Och det är snart.. Känns som att jag inte är värd att jobba för. Men finns säkert någon annan där ute som tycker det..